J

Jacobsen, Sthen (1642 – 1696). Författare och präst. Född i Kågeröds prästgård. Deltog som ung student aktivt på den danska sidan under den svenska belägringen 1659 – 60 av Köpenhamn. Omkring 1680 skrev han ”Den Nordiske Kriigs Krönicke”, vilket blev det sista historiska arbete, som i Skåne författats på danska. Manuskriptet gömdes undan och kom först i tryck 1897 genom Martin Weibulls försorg. Boken skildrar kriget mellan Sverige och Danmark under 1600-talet.

Jenvägen fyndigt namn på den gång- och cykelbro som sträcker sig över järnvägen i centrala Osby och sammanknyter de två centrumhalvorna med varandra.

Jogging, rörelsemönster som även fått spridning i Skåne. På många håll i världen har denna motionsform till syfte att gå ner i vikt, dock ej i Skåne där denna typ av beteende snarare har till syfte att bygga upp aptiten inför kommande måltider. Avdelningen Skånsk humor.

Johansson, Majken ,författare, född i Malmö 1930. Debuterade 1952 med ”Buskteater”. Senare utgivningar är: ”Liksom överlämnad” (1965), ”Barnen i Saras hus” (1975), ”Barfotadagar” (1980) m.fl.

Jonstorp ligger vid Skälderviken där Kullaberg övergår i slättbygd. I sydöstra delen av socknen genomflyter Görslöfsån, även kallad Tunnebergaån. Kring åmynningen utbreder sig vidsträckta, flacka strandängar, som formats av bete under mycket lång tid. Ett rikt fågelliv. Fiskelägen inom socknen är Svanshall och Rekekroken. Här finns även Tunneberga gästgiveri med anor från 1500-talet. På Jonstorps kyrkogård ligger skådespelaren Edvard Persson begravd.

Jordberga, söder om Skurup på Söderslätt, är känt sedan 1300-talet och dess förste kände ägare var Andreas Gagge. När svenskarna under Gustaf Horn härjade i Skåne 1644 brändes Jordberga, men byggdes snart åter upp. 1660 drogs godset in till svenska staten, men återlämnades efter en tid till den tidigare ägaren, Mette Krabbe. Den nuvarande huvudbyggnaden är från 1830-talet. I parken, som är öppen för allmänheten, finns en runsten. Sevärt är också stubbamöllan och statarlängan ”Sjumannagården”.

Jordbodalen, naturskönt skogs- och strövområde i Helsingborg,beläget i en gammal bäckravin från istiden. I dalen finner man en liten djurpark med dovhjortar, påfågel, dvärggetter och sjöfåglar. Grillplats finns, liksom naturstationer med intressant information om djur och natur.

Jätten Balser och kyrkklockan i Råbelöv. Strax öster om Fjälkestad, invid Råbelövssjön i Balsberget, bodde för länge sedan enligt sägnen en jätte vid namn Balser. Han levde i vänskap med sina mänskliga grannar ända till dessa byggde kyrkan i Råbelöv. När kyrkklockan i den nybyggda kyrkan ringde för första gången flyttade jätten. Den grotta som Balser bodde i ligger en bit från Balsberget och den leder rätt ner i jorden. Ingången till grottan är så låg att man måste krypa ner i den. Väl inne i grottan vidgar den sig till en stor sal, 20 m lång. Utan ficklampa klarar man sig inte här inne. I salen finns ett stort hål i marken. Här är nedgången till den andra stora grottsalen, ca 35 meter. Grottan är delvis naturlig och har delvis tillkommit då man bröt kalk här i bygden.

Jätten Finn och Lunds domkyrka. Det var den medeltida kung Knut som började bygga Lunds domkyrka. Kyrkan är uppförd av sandsten, vilken hämtades från trakterna av Höör. Det var ett tungt arbete att föra all denna sten de fem mil långa vägen till Lund. Hur det gick till berättas i följande sägen:

Helgonet Sankt Laurentius (senare känd som St Lars) var en dag på vandring utanför Lund när han råkade möta en jätte som bodde i en jordkula under Tursakullen.
– Varför ser du så sorgsen ut, Sankte Lars? undrade jätten.
– Skulle jag inte vara sorgsen? genmälte Sankte Lars. Guds ord får ingen framgång här utan en kyrka, och en sådan kan jag inte bygga själv. Och ingen har jag heller som kan hjälpa mig.
– Om du vill, ska jag hjälpa dig, sade jätten. Men då får du allt betala mig ordentligt för min möda.
– Vad begär du? frågade den helige mannen.
– Jag begär solen och månen, de stora ljusen som vandrar på himmelens fäste.
– Dem har jag ingen makt över. Och även om jag hade det, så kan jag inte lämna hela världen i mörker.
– I så fall får du som ersättning ge mig dina båda ögon, sa jätten.
– Det är ett hårt bud och ett tungt offer, sade Sankte Lars och skakade på huvudet.
– Kanske det, sade jätten. Men om du vill ha din kyrka byggd så är det offret du måste ge mig. Nåväl, jag ska ge dig en möjlighet att ändå klara dig. Seden hos oss jättar bjuder att om du kan gissa mitt namn slipper du bli blind. Jätten kastade huvudet bakåt och skrattade – det kan du aldrig, för det finns ingen dödlig i världen som känner mitt namn. Sankte Lars grubblade en stund, men sen beslöt han att göra som jätten sagt. Jätten höll sitt löfte och började genast bygga. Det gick väldeligen undan, och efter bara ett par månvarv stor kyrkan nästan färdig. Nästa dag skulle allt vara klart, människorna i bygden skulle kunna gå dit och undfå den heliga nattvarden – och då skulle jätten också ha sin lön. Full av vemod vandrade Sankte Lars ånyo ute på backarna utanför Lund då han hörde en svag sjungande röst under jorden. Det var jättens hustru som sjöng sin lille flicka till sömns, och hon sjöng:
Tie stille sön kiere min, Ret nu kommer Find faderen din, Och giffuer dig soel och maane at lege med, Eller och begge S. Lavritzis öyne.
Sankte Lars blev glad. Nu visste han jättens namn – Finn. Han skyndade till kyrkan och ropade namnet högt så att alla kunde höra. Jätten förstod att han nu var lurad på lönen och utom sig av raseri rusade han hem till sin håla och hämtade hustrun. Tillsammans sprang de båda jättarna ner i kyrkans krypta för att störta omkull hela bygget. Men då skedde ett under. I samma ögonblick de grep om en av grundpelarna för att vräka den över ända, förvandlades de till – sten. Och där står de än idag.

Järegård, Ernst Hugo, skådespelare, född i Ystad 1928. Inledde sin bana på stadsteatrarna i Helsingborg och Malmö, men var under många år också fast knuten till Kungl. Dramatiska teatern i Stockholm. För en större publik är han kanske mest känd som uppläsare, och som huvudrollsinnehavare i TV-serierna ”Skånska mord” och ”Riket”.

Järnväg. År 1798 togs Skånes första järnväg i bruk i Höganäs för transport av kol till hamnen. Skenorna var av trä och tåget drogs av hästar. Den första järnvägen i modern mening togs i bruk den 1 december 1856 då sträckan mellan Malmö-Lund öppnades.

Järrestads härad, i sydöstra Skåne påSimrishamns- slätten. Fastän trakten tillhör slättbygden är marken inte flack, utan i allmänhet omväxlande med kullar och dälder. I häradets nordliga del gör sig förgreningar av Linderödsåsen påmind och i häradets södra del genomstryks av en lägre ås med sydvästlig riktning. Järrestads härad omfattar följande församlingar: Bolshög, Gladsax, Järrestad, Nöbbelöv, Simris, Stiby, Vallby, Östra Nöbbelöv, Östra Tommarp och Östra Vemmerlöv. Till ytan är häradet 152 km2 varav 1 km2 vatten. 1322 skrevs namnet Jarllestatha och kommer troligtvis av mansnamnet Jarle (Järle).

Järrestads Balser, väster om Simrishamn ca 1 km norr om kyrkbyn Järrestad. Här finns Skånes bäst bevarade hällristningar från äldre bronsålder. På krönet av åsen ovan hällristningarna ligger tre gravhögar från samma tid.

Järavallen, strax söder om Landskrona, är ett välbesökt strövområde med stora strandängar, hedar, tall- och björkdungar. Namnet kommer av den höjdsträckning som bildades vid stranden av det forntida Litorinahavet vilket nådde fem meter högre än dagens Öresund.

Jöns Jonsgården, Signestorp nr 5,omedelbart söder om Kattarp i nordvästra Skåne, är en fyrlängad gård från 1800-talets första hälft. Uppförd i korsvirke med stråtak. Gården har namn efter spel- mannen och hantverkaren Jöns Jonsson från Väsby. Jöns kom till gården för att lägga om taket, väl på gården blev han förtjust i bondens dotter Hanna Nilsdotter och 1829 stod bröllop mellan de två.
Efter Jöns och Hannas tid har gården gått i släkten som nu låtit bilda en stiftelse som ska vårda den gamla gården för framtiden. Gården har restaurerats och visar hur en stor nordvästskånsk gård kunde se ut tiden 1820-1890.

Jönsson, Gabriel, författare, född 1892 strax norr om Landskrona i Ålabodarna. Död 1984. Medarbetare i Svenska Dagbladet, i Stockholms Tidningen och i Sydsvenska Dagbladet. Debuterade med Flaskpost (1920), där kan man bl a läsa ”Vid vakten”, mera känd som ”Flickan från Backafall”, tonsatt av Gunnar Turesson. Av andra verk kan nämnas: ”Skånska somrar” 1935, ”Min strand” 1956, ”Porträtt och poesier” 1980 m.fl.